Idag blir en stallfri dag (tror jag...)

ska till sjukgymnasten halv tre o innan dess tänkte jag roa mig med att städa.

funderar på att ställa mig o hoppa på den onda foten...så det är tydligt var jag har ont när jag kommer till sjukgymnasten.

lite bra att jag fick en sen tid iallfall, för det e ju mot slutet av dagen som det är som värst.

måste in på apoteket o hämta ut meds oxå.

och in på konsum....

jag handlar alltid på ica, men vissa saker passar jag på att köpa på konsum när jag är vid "centrum".

friggs cvitaminbrus blåbär tex....den har de inte på ica.

och blondering....fast nu e jag ju inte blekt längre.

tror jag ska göra sallad till middag idag så jag behöver lite såna ingredienser.

är sugen på blomkål oxå.

nåväl.

känns lite mysko att vara "fri från jobbet" och inte vara på väg till stallet...

får se om jag klarar att hålla mig i skinnet hela dagen.

/K

vaknade tidigt efter en natt med en massa drömmar. kunde inte somna om, fast jag ville....

for till stallet och tog ut gubben för en liten stunds "böja o bända" på ridbanan och en kortis skritt i skogen.

jag såg några stora kantareller på ett ställe som jag sen gick o hämtade tillsammans med Bettan.

hade tänkt jag skulle städa o dammsuga nu när jag kommit hem men luften gick ur mig.

är dödstrött...

borde äta ngt oxå.

hoppas jag orkar göra ngn nytta sedan.

/K

Åkej....

jag tillbringade ngn timme framför akvariet när jag var färdig med blaskandet.

och för den som inte kan räkna ut det själv   så är fiskar INTE de lättaste att få bra på bild...

men några bilder blev iallfall rätt ok.

först ut, Nisse - fisken med nio liv..en Flaggciklid.

Nisse "räddade" jag hos den lokala djuraffären för ett antal år sedan. Nisse hade lämnats in av en privatperson för att han varit så mobbad i akvariet. i djuraffären hade han släppts ner i det stora ciklidkaret och blivit mobbad där oxå. när jag fick syn på honom gick han i ett typ 50 literskar med några små barber. det kändes som han bad mig ta hand om honom. när affärsägaren berättade historian o tillade att hon inte hade hjärta att ta bort honom så var det ingen tvekan, klart jag skulle ta hem honom o göra ett försök. Och historien om fisken med nio liv (eller så) tog sin början.

Han är av naturen en riktig fegis o det har hänt att han blivit så rädd att han störtat rakt in i rutan eller annan inredning så fjällen yrt, han har undgått att blivit mosad när jag skulle flytta honom från ett kar till ett annat och halkade när jag hade honom i håven, tack vare att jag slog huvudet i dörrkarmen så kom jag på fötter igen o nisse slapp bli plattfisk. två gånger har han fastnat i en rot och fått stora sårskador. första gången tog han sig loss själv och jag kunde inte fatta vad som hänt men andra gången han gjorde det fick jag lov att dra honom loss. jag trodde inte han skulle klara sig då han blödde ur analen och hade fula sår. jag medecinerade i förebyggande syfte och avvaktade. det dröjde sådär 10 dagar till han började äta men sen piggade han på sig. efter de skadorna så saknar han numer de främre fenstrålarna på ryggen samt en bröststrålfena. han är lite bucklig på ena sidan, men är lika pigg o glad som vanligt. han är minst dubbelt så stor nu som när jag tog hem honom. Nisse mår prima   

här har vi scalarerna silver o allanballan. allan köpte jag när han var ungefär lika stor som ett frimärke   , alldeles för liten för att jag skulle våga släppa ner honom i samma kar som Nisse, han hade blivit en lätt lunch. han fick då bo i ett annat kar med småfiskar o äta upp sig. han visade sig snabbt vara en riktig flörtis av stora mått. han har en alldeles egen dans han kör med när han vill ha uppmärksamhet (läs mat). han följer mig alltid från ena sidan av karet till det andra om jag vill "leka". ett charmtroll!

här är mitt palettciklidpar, de leker nu o då o har en gång dragit upp till yngel. inget yngel klarade sig dock till ungfisk..är nog lite för många andra hungror i karet. jag provade flytta dem till ett annat kar i hopp om att de skulle kunna leka men där trivdes de inte alls. de fick flytta tillbaks hem igen. kanske klarar sig ngt yngel ngn gång iallafall.

övriga invånare lät sig inte förevigas, en av praktbotiorna lät mig på nåder ta en enda bild   

i karet finns oxå ancistrus,siamensis, pakistanbotior och (troligen) en brun kuuhlii. henne ser man bara om man flyttar på ngn rot....

vem har sagt att fiskar inte kan vara personliga?

/K

Jahaja. här har man köpt ny mobil för att kunna fotodokumentera åså glömmer man helt bort att fota   

efter gårdagens längre o fartigare runda så tog jag ut gubben på en kortare sväng i skogen. han kändes allt lite stel idag.

men han hade så roligt igår så det får man ta.

travade en liten bit o töltade försiktigt en liten bit. samlade lite i skritt på skogsstigen o testade av hur han gick undan för skänklarna. avslutade med några varv o volter på ridbanan. jag trodde nog att han skulle ha "glömt av" en del av finliret under de här åren som knappt är riden men inte då. allt sitter där. han är nästan löjligt eftergiven.

masserade o stretchade lite efteråt och så fick han stå i box o äta lite mat o extra hö.

under tiden fick jag för mig att prova att tömköra Bettan. det är nog tio år sen eller så som hon gjorde det sist såvitt jag vet. men det gick som på räls det!

och hon tyckte det var jätteskoj!!

jag tömkörde henne mkt som unghäst o hon var så duktig, men efter en incident vid inkörningen så blev hon livrädd för allt vad kärror o vagnar heter och det där med tömkörning föll liksom ur repertoaren.

och så vitt jag vet så har ingen av dem som haft henne efter det hållt på med det heller, eftersom hon fått "varningsstämpel" på det där med körning.

hur som helst så var det ju en bra förcheck på hur hon kommer ta att bli riden. svänga o bromsa minns hon iallfall hihi.

förhoppningsvis så kommer Moa till stallet imorgon så vi kan prova!

då ska jag iallafall vara redo att fota!

nu ska jag strax ner i tvättstugan och sedan ska jag dyka ner i akvariet. det blev inte av förra helgen men nu MÅSTE det ske!   

jag kan ju alltid försöka fota DET sen iallfall   

/K

först tänkte jag föreviga de vackra färgerna i lönnen ute på gården.

men att den är illande röd i toppen syns ju inte riktigt...

när jag ändå var ute på balkongen så fotade jag några av fuchsiorna.

detta är Zulu king....suddigt...

sen har vi en gammal favorit: Hollys beauty

en sort som jag provat för första gången i år är Snowfire.

(i bakgrunden skymtar Grand prix)

det verkar vara en riktigt stadigt och trevlig typ, om än lite långsam i starten. 

funderar på om jag skulle kunna lyckas övervintra dem här hemma i lägenheten eller om jag ska ta hem dem till mamma...   

här kommer en bild på halvblodsstoet jag hade, en av de sista bilderna jag tog på henne innan hon fick åka till de gröna ängarna 1997, då var hon 24 år.

och till sist, en bättre upplaga av bilden på mig o gubben på en tävling 1996.

det var allt för denna gången   

åkte till stallet vid niotiden. strålande fint o klart väder!

fick sällskap av Mia o Jänta ut på en ridtur.

Vi red så långt som jag kommit på sandvägarna, sen letade vi rätt på en liten stig så det blev en liten slinga tillbaks, o sen tog vi en annan väg hem. behövde bara rida samma väg en liten liten bit. riktigt trevlig runda det.

inte ett enda foto blev det...var för upptagen med att njuta av vädret o att babbla   

Älskade gubben var tokpigg o glad över sällskapet.

väl hemma igen fick gubben stå mitt på golvet i "foderladan"

( alltså  det stora utrymme vi inackorderingar har våra grejer i o där det finns plats för uppbindning vid skötsel osv, där står även storbalsupprullaren o våra fodertunnor, därav namnet )

och äta sin mat o en stor hög hösilage.

jag pysslade lite med allt möjligt under tiden. blötte de nya bootsen så att jag kunde forma gaitern på dem. de var så styva nu som nya och svåra att vika tillbaks. blöter man dem o viker tillbaks dem o låter dem torka bakvikta så är det lättare o ta på bootsen, när gaitern är helt bakåtvikt.

hur som helst.

en sådan stund uppskattar jag nästan mer än en ridtur...

där står min häst, icke uppbunden, mitt i ett stort utrymme med stora helt öppna portar åt två håll o lugnt o fint mumsar sin mat och jag litar på honom helt o fullt!

där är vi min häst o jag, och liksom småpratar med varandra, utan ord..

det e fan som nån slags telepatisk kontakt. låter kanske gaggigt...men jag blir bara mer o mer fascinerad av det.

vi har kamperat ihop i 15 år....känner varandra utan o innan, det behövs inte mkt "språk" för att vi ska veta vad vi vill.

särskilt påminns jag om det de gånger jag hanterar ngn annan häst.

då måste man tänka sig för och vara tydlig på ett helt annat sätt. vara beredd på andra sorters reaktioner....

men med min gubbe....  då är allt så naturligt. hur 17 ska det bli den dag han inte finns med mig längre??

kommer jag nånsin att känna en häst såsom han o jag känner varandra?

för varje dag så känner jag mig så otroligt tacksam över att jag jag har fått ha den här underbara hästen i mitt liv så länge, och förhoppningsvis flera år till.

nu kom jag av mig...

är hungrig som en tok oxå. måste fixa ngt ätbart.

hej så länge /K