Idag landade vårens Höökskatalog på hallmattan. Jag har faktiskt inte hunnit bläddra så noga i den men jag kikade lite på nätet på somliga nyheter...

Det är egentligen bara en enda grej som jag faktiskt blev omdelebums förälskad i... de här shortchapsen:

Tycker dock att det är väldigt synd att de blaffat på med den där loggan i vitt.... men vad 17... jag har narvsvärta att färga över med   

Nåja...den dagen den sorgen, just nu har jag inte ett öre över att shoppa för.

En sak som retade mig var att de nu äntligen fått in neopreneskydd i klar/royalblått..

Helt rätt färg men helt fel modell     Den här modellen fungerar inte om man använder den typ av boots som jag gör....

Inga speciella schabrak hittade jag....

Detta var rätt okej i blått:

   Men faktiskt ännu snyggare i svart och lila! :  

Detta hade varit rätt klockrent om det istället för lila varit royalblått!! *suck*

En annan besvikelse är att säsongens ridgympis är brun...*muttra*

 Nog om det.

I förmiddags kom mamma o pappa o hjälpte mig att starta bilen som, precis som jag, surar och svär över kylan...

med hjälp hoppar den dock lätt igång, så jag kom iväg till stallet för att mata o pussa litet. Under tiden så köpte pappa en ursmidig liten batteriladdare (med lite extra finess...han kan inte låta bli att köpa annat) som jag skall få ha över vintern. Jag var och hämtade den senare hemma hos dem och nu sitter den i bilen och gullar med batteriet över natten.

Tack och lov så säger vädernissarna att det är varmare väder på gång i några dagar iallafall!!

Katten har stil...

En ritkigt livsnjutare är hon allt!

Det blir lite lätt bökigt när hon kommer o ska knöa ner sig i famnen när jag sitter/ligger med datorn...

hej så länge/K    

...anlände så Selma hit till mig!

Hon är en tvåårig ragdolltjej vars matte ska flytta till Canada.

Hon spatserade helt kavat in i lägenheten och började genast utforska. Hittade mat o vattenskål och kattlådan på egen hand och verkade bara konstatera "jaha, ska jag bo här nu, rätt schysst"

Hon är än så länge lite avvaktande men verkar inte ett dugg otrygg. Cool tjej!

Själv känner jag mig lite "styvmoderlig" men är övertygad om att vi kommer bli såta vänner vad det lider.

*

*

Idag for jag iaf till stallet. Kära Raketen behagade inte att starta i lördags när det varit så helskotta kallt och jag trodde aldrig den skulle starta utan kabelhjälp... men igårkväll gick jag ut för att testa och se då hickade den igång utan större bekymmer. Så idag kom jag som sagt iväg till stallet. Jag tänkte mig bara mata o gulla lite med grynen, hade ingen större ridlust och jag är fortfarande inte helt kry från förkylningen jag åkte på i veckan (IGEN!! *morr*)

men Marika tjatade lite om sällskap till henne och Qasper så jag följde med på en liten skrittur på Tinky.

Nu har Marika börjat rida litet smått på Qasper och det har så här långt gått fint, utan några större besvär vid uppsittning. ( förra ägaren hade ju stora problem med det)  Här kommer de första uppsuttna bilderna   

De blev mörka...synd..

Visst passar de varandra?! Marika kuttrade förtjust över det faktum att hon äntligen inte behöver "dra upp benen" för att kunna använda underskänkel/häl !

Det var rätt härligt att komma ut på en runda igen, det har varit så tunnsått på den fronten på sistone.... ork, vilja, väder och förkylningar har satt käppar i hjulet så det räcker o blir över....

Nu håller jag tummarna för att den förutspådda köldknäppen uteblir och att vi får fortsatt human temperatur...

Vintern känns bara som en plåga just nu.

hej så länge /K

..kanske kommer den här lilla sötnosen bli min...

Ska åka och kika på henne nästa söndag om allt går vägen.

godnatt/K

Jag är inte helt förtjust över hur det ter sig just nu...

Trots att det känns så välbekant så finner jag inte mkt kraft, nej, inte någon alls just, att försöka ... vända på steken...

Har ingen ork, ingen vilja

ingen lust

inte med nånting överhuvudtaget.

matlusten är bortblåst,

vet att jag måste så gör det ibland.

Ikväll ska jag iallafall inviga min fina form med galler som jag fick av mamma i julklapp. Kyckling står på menyn.. med min goda currysås med russin...

Ägaren till den lilla kattan, som jag skulle åkt o tittat på idag och med all säkerhet tagit med hem åtminstone på prov, ändrade sig i en handvändning i onsdags och lämnade iväg henne till någon annan....  bussigt.

Fick även erbjudande om en annan sötnos, som jag hade velat titta på idag när den första gick i stöpet....men nu får jag inte tag på den tjejen heller....

Vill bara hitta en lagom djup grop att krypa ner i just nu.

/K

Livet är tufft just nu... känner mig som ett glädjelöst vandrande spöke... Ingenting är roligt, jag är bara trött, ledsen och sorglig. Som om väder,årstid,mörker,is, ekonomisk svacka, dunderförkylning och annat inte räcker.....

Älskade kisse blev sjuk under julhelgen och dog nyårsaftons morgon trots räddningsförsök, bla med dropp flera ggr om dagen på köksbordet...

Hon fattas mig så det gör ont i hela kroppen...tårarna forsar när jag skriver detta....

Så orättvist. hon blev bara 5år.

Härhemma är så ofattbart dött, ensamt och trist utan henne.

Förut såg jag alltid fram emot att komma hem och krama henne när jag varit borta ens för en liten stund.... nu undrar jag mest vad jag ska hem och göra....

Ingen som blir glad när man kommer hem eller undrar vad man stökar med i köket...ingen spinnande värme på magen när man ligger i soffan...platsen brevid kudden i sängen om natten är kall och tom....

..och tårarna rinner....

Har fått erbjudande att ta hand om en liten Birmahona på 8år som är mobbad av de andra katterna där hon nu bor... Det är en väninna till min syster som är uppfödare av Birma som desperat letar ett nytt tryggt hem till sin ögonsten....

  Jag längtar efter en ny vän.... men är så kluven... Sorgen efter Missan är så enorm och det känns som att jag aldrig vill ha nån annan katt - fast jag vill.... 

Känner mig på något sätt svekfull mot Missan vid tanken på att "ersätta" henne med en annan katt.... fast jag vet att det inte är så, det funkar inte så...

Det finaste jag väl kan göra för att hedra henne är väl att ta emot en ny behövande liten kisse att ge kärlek....  fast det är svårt.

I stallet går det väl sin gång....ute är det isigt och bedrövligt men har börjat rida igång litet smått...det har inte blivit mkt av den varan under decembers oväder och all snö...

I hagarna ser det allt litet lustigt ut... stigarna som hästarna trampade upp i snön då vi fick "hur mycket som helst" är nu hårdtrampade, nerbajsade upphöjda spångar. Snön runt dem har töat och sjunkit ihop.... men hästarna fortsätter att följa dem.

Gubbe var måttligt road då vi tog en liten promenad i snöre idag...

Det är verkligen det allra tristaste han vet....

*

Men när man stannar och samtalar litet är han lika glad som vanligt... Sötnöt.

*

*

Tinky är glad över att få bli riden igen och har stundtals svårt för, för att inte säga omöjligt, att hålla sig i skinnet och bjuder på en hel del sprattel.

Dessa älskade djur....

/K