....och årets sista ridtur i en nästan magisk skog....

Det framgår ju inte alls av bilderna... men marken glittrade av frost och granarna var prydda med gnistrande pärlor av is. På sina håll, i motljus, såg det ut som marken var beströdd med stora blå glaskristaller.... 

Med solen i ryggen försökte jag fånga vår skugga men det lyckades inget vidare....lite häftigt blev det kanske men inte som i verkligheten...

  Mysigt var det hur som helst. Jag har kännt mig så rutten i kroppen sista veckan att jag inte ridit ngt, hade egentligen inte riktig feeling för det idag heller men jag är väldigt glad att jag samlade mig och gav mig ut på den här stillsamma skrittrundan!

Gott nytt år på er alla och ha en mysig kväll! /K

Falki var en underbar häst jag fick ha som min egen ett par år på 90talet.

Historian om Falki är lite sorgesam....

Falki frá Kyrholti

1981 - 1995

e. Bylur 892 frá Kolkuosi

u. Haera frá Torfasstödum

Början av historien har jag fått berättad för mig och det är ju längesedan nu, men i stora drag bör jag minnas någorlunda korrekt...

1990 (tror jag) tävlades Falki på Landsmót på Island. Landsmót är ett tävlingsarrangemang som går av stapeln vartannat år och är vikt för de allra bästa hästarna Island kan uppbringa. Där fick x från sverige syn på honom och köpte över honom till sverige för den då hisnande summan 95000kr.

Problemen började ganska omgående med att Falki fick sk importhosta. Eftersom han ju var tänkt som X´s tävlingshäst på högsta nivå så blev det sedan mycken träning och försök till tävling. Falki visade sig vara mer än de flesta klarade av... han var superstressad och skenade mest omkring med ögonen rullande. Han litade inte gärna på folk och sällan fick ngn röra hans huvud, framförallt öronen. Tävlandet blev det alltså inte mkt med för X och dessutom ville inte riktigt hostan ge med sig och utvecklades senare till bronkit. Han fick även eksem. Någonstans här drog X igång rättsprocess mot säljaren för att få igenom att Falki haft sin bronkit redan innan han kom till sverige och Falki fick under tiden gå och loppa sig på lösdrift hos en kvinna som importerade,tränade och sålde islandshästar. Det var här våra vägar möttes!

Det måste ha varit 1992 då först gjorde praktik genom skolan i det stallet och senare fortsatte att rida där.

Falki och jag vid "importstallet"

Jag fick snart börja pyssla även med Falki och eftersom vi fungerade bra ihop så tyckte ägaren X att jag fick hålla på så mkt jag ville. Under det året kom han att lita på mig och jag fick tom hålla på med hans öron. Tre olika bussar fick jag ta för att ta mig dit och tid tog det att åka, men vad gjorde man inte för sin älskade skyddsling...detta trots att jag hade hästar hemma. Ägaren till importstallet hade ju inte riktigt tid att motionera honom som han borde pga bronkiten så alla var glada att jag ville ta mig an honom.

Så kom ägare X med ide´n att jag skulle ta hand om Falki på riktigt, men jag hade ju redan en häst hemma i stallet och ekonomin tillätt inte riktigt en häst till. Det löste ägare X med att erbjuda sig att betala Falkis uppehälle och sagt och gjort, Falki blev Sättrabypåg!

Falki hemma i stallet i Sättraby

Nu kunde jag rida och pyssla så mkt jag ville när jag hade honom hemma. Rent gångartsmässigt klarade jag väl honom inte så superbra alla gånger, men många härliga turer fick vi och vi hade superkul ihop. Han lärde mig trots allt väldigt mkt, jag var ju rätt grön på islandshäst då. Det var Falki som lärde mig att rida pass, jäklar den pållen kunde springa! 

Senhösten 1994 när jag skulle sätta igång honom efter en tids höstvila var han inte fräsch... förfärat såg jag bakbenshälta och varningslamporna för spatt började blinka.

Mkt riktigt, senare på klinik konstaterades aktiv spatt i båda hasorna och på röntgen kunde de även utläsa utläkt spatt i nedre glidlederna båda bak. Där fick vi en del av förklaring till att han varit så "omöjlig" att rida när han kom till sverige...kraken hade ju ont!

Kombinationen spatt i ett stadie som krävde vila och kronisk bronkit som krävde motion för att inte slemma ihop lungorna tog ägaren beslutet att låta avliva Falki. Han kom aldrig hem igen efter det där klinikbesöket...

Han mellanlandade på "importstallet" någon vecka innan han fördes till Ultuna för avlivning och obduktion.

  Detta är sista bilden jag tog på honom när jag var och sade farväl innan hans sista resa. Han älskade honung och jag hade med mig en hel burk som han fick slicka i sig....

Han obducerades eftersom han varit med i en studie om bronkit på ultuna och de ville se hur hans lungor såg ut. De upptäckte att han hade små tumörer i hela kroppen....

Jag hade fram till att jag fick veta detta bannat mig själv för hans spatt, att jag kanske ridit för hårt, för mkt pass och jag vet inte allt jag klandrade mig själv för... men när han visade sig vara full i tumörer så kände jag att det hade inte spelat ngn roll vad jag gjorde... kanske kanske hade spatten läkt ut obemärkt om han inte ridits, men då hade han inte mått bra i bronkiten och vem vet hur länge han hade innan tumörerna tagit över....

Nej, jag kom istället att tänka att jag givit Falki några härliga sista år. Massor av kärlek i en trygg miljö, långt från tävlingshets och röriga stallar...

  Jag gråter ännu över ditt öde, älskade vän, 

min vackra vita falk, jag hoppas vi ses igen....

/K

Här kommer några bilder på mitt halvblodssto Natasja som jag fick när jag var 15, 1990, och hade sedan i sju år till det var dags för henne att gå över regnbågsbron.

Några har ni sett förut men då i ett väldans suddigt skick  

Nu när jag har min fina multiapparat kan jag ju visa fina bilder äntligen!

Natasja 1183

1973-1997

e.Chagall 455 - Aar

167cm

  Barbacka i bara grimman och ingen hjälm.....    Lustigt är att hon inte ser så stor ut, numera tycker jag att hästar över 150cm är stooora och kan inte alls fatta att jag själv haft ett "monster" på 167cm över havet....

Natasja bar smeknamnet Puppan, för att hon kunde se så härligt surpuppig ut men egentligen hade hon ett stort hjärta av guld. Hon förförde mot alla odds min paniskt hästrädda mamma! Mamma kom att älska henne lika mkt som jag och vågade sig otroligt nog tom sig upp på hennes rygg och rida själv ( utan ledare men i svansen på annan riden häst ) ett par gånger. Puppan och mamma hade ett speciellt förhållande, mamma var allt lite av hennes favoritmänniska. En morgon, jag tror faktiskt det var en julafton rentav, erbjöd mig min syster att skjutsa mig till stallet för morgonfodringen. Min syster lånade så min mammas beiga vinterjacka och mössa som hon alltid hade i stallet. När syster kommer in i stallgången till boxen så "slänger" Puppan glatt ut huvud och hals över väggen för att hälsa på den hon såklart trodde var mamma. Jag kan inte med ord återge hur förnärmad och besviken Puppan blev när hon insåg att det var FEL person i rätt kläder.... Stött och sur som ättika vände hon om och ställde sig längs bakväggen och vägrade att befatta sig med den där ulven i fårakläder...

 
Mamma i sin beiga jacka som lurade Puppan....

Inte en enda gång ramlade jag av henne. En gång var jag på glid när jag red barbacka,i galopp uppför en backe, men då stannade Puppan helt sonika och lät mig sätta mig tillrätta igen...

Hon hade lätt för att bli upprörd och blåsa upp sig och ville inte gärna bli lämnad ensam utan hästkompisar, det var mkt mer nerver i henne än vad man kanske skulle kunna tro, men ALDRIG att hon krökte ett hår på mitt huvud.

Det är 14 år sedan hon fick vandra vidare men jag saknar henne ännu...

/K

Det blidde en liten oplanerad tur till Hööks så här på småkvällen!

Mia lurade på att åka och undrade om jag ville hänga med... Är man svårövertalad?? NEPP!

Lite fånigt var det ändå eftersom jag så sent som igår klickade hem grejer därifrån... de har ju rea ju  

Men nej, hör och häpna, INGET täcke!

Däremot tog jag med mig en 1kilos burk med MSM till Gubbe idag.

 Idag fick gubbe ätligen inviga sitt halstäcke föressten. Vädertjänsten hade ju utlovat regn här från i eftermiddags o hela dagen imorgon.... än så länge har jag inte sett av ngt regn men gubbe blev snygg iaf...

När jag släppt ut Gubbe i hagen igen försökte han förtvivlat få fart på Hrekkur för att leka genom att bita honom i näsan... 

   ..men Hrekkur var mer intresserad av att klia...vilket inte gick så bra när gubbe var inpackad i halstäcke...

Tyvärr dog batteriet i mobilen...jag hade gärna velat ha några goa bilder på de där näsnafsen..

Han ser så förbannat spjuveraktig ut när han är på det där humöret så man kunde tro han var 3 och inte 26!

Här kommer föressten en bild på Gubbe när han inte var gubbe utan bara 10år!

Har han inte redan då ngt litet "åh MATTE" i blicken?   

Hepp/K

Ett sådan här liten mirakelmaskin fick jag i julklapp! En HP deskjet 3070A var namnet!

Jag installerade den igårkväll och testade lite lätt, det gick smidigt som 17!  

Nu kan jag skriva ut (förståss), skriva på fotopapper, scanna in gamla foton och jag kan maila utskrifter till den om jag inte är hemma. Trådlös är den dessutom! Så suveränt!! Jag känner mig plötsligt ultramodern!

Ett gott skratt fick jag mig oxå när jag bläddrade bland funktionerna på skärmen... underverket kan tom skriva ut tex sudokus med ett enkelt knapptryck! Helt galet?!

Hur som helst, framöver kan jag presentera lite bilder "från förr", på mina gamla pållar tex!

Jag har inte testat att scanna just foton än, men jag förutsätter att det blir bra!

Hej så länge! /K

Åh nuså är man hemma igen!

Det har varit en mysig julhelg men det är väl alltid skönt att få komma hem till sitt eget igen.

Kisse blev iallafall jätteglad och skuttade runt med svansen rakt upp och skulle gnugga sig mot alla favoritställen.

Det har fungerat bra för oss nere i källaren hos mamma o pappa ändå, hon har varit duktig men hon har INTE gillat när det kommit "främmande" folk o velat titta på henne... men det så visste jag ju att det skulle bli...

Sovit illa har jag väl gjort... tre nätter i en säng som inte är ens egen har tärt både på rygg och sömn. Så jag hoppas och tror att jag kommer somna gott o länge inatt i min egen gosesäng...

Foton har jag inte tagit många...och inte några bra eller särskilt intressanta, men jag får bjuda dem jag har.

Kisse spanar in källaren första dagen.

4åriga A-L  kan öppna paket så fortare än fantomen....

Ragge gillar julklappspapper....

Kisse uppskattar när matte gått och lagt sig för kvällen och gosar ner sig ordentligt.

  Två armlösa systerdöttrar....  var A-M har sina vet jag inte men A-L visar att viftar man dem tillräckligt fort så försvinner de.... typ...

Nu ska jag väl försöka kika ikapp lite på facebook och bloggar, sen ska jag ge mig på att få igång min fina trådlösa skrivare jag fick av mamma o pappa i julklapp!

Hej så länge och god fortsättning! /K 

Jag får passa på att önska alla en god jul redan idag eftersom jag inte är säker på att jag kommer kunna titta in här under helgen.   

Min kontantsticka från Comviq orkade ju inte med bloggen sist jag provade... 

Nu har jag bara att packa kvar idag... Lite fånigt..jag ska inte åka särskilt långt bort och inte vara borta särskilt länge men ändå blir det en hel massa grejor som ska med. Kisse ska ju självklart följa med och bara för det så blir det ju lite packning för henne oxå! Stallkläder måste ju med förståss....och dator o alla sladdar o prylar...

Pöh!

Fördelen med att inte åka så långt är att det inte gör så mkt om man råkar glömma ngt... kommer nog svänga hem en vända och mata fiskarna och vattna fuchsiorna iaf.

Känns nästan löjligt att sova borta...

Hoppas bara att Kisse kommer tycka det är okej att vi bor i mammas o pappas källare ett par dagar.

hehe... annars kan jag ju alltid skylla på henne när jag längtar hem.

Jag är ruskigt hemkär!

Halstäcket provade jag idag! Men tyvärr krävdes lite moddning... remmarna till hakarna för fastsättning var i vanlig ordning alldeles galet för långa och resåren med kardborre som stänger igen halsen var oxå för långa. Det är fixat nu men käre gubbe får vänta till imorgon med invigningen! För inte kan man hålla sig ifrån stallet på julafton?!

Kram /K