Direktlänk till inlägg 1 oktober 2010
åkte till stallet vid niotiden. strålande fint o klart väder!
fick sällskap av Mia o Jänta ut på en ridtur.
Vi red så långt som jag kommit på sandvägarna, sen letade vi rätt på en liten stig så det blev en liten slinga tillbaks, o sen tog vi en annan väg hem. behövde bara rida samma väg en liten liten bit. riktigt trevlig runda det.
inte ett enda foto blev det...var för upptagen med att njuta av vädret o att babbla
Älskade gubben var tokpigg o glad över sällskapet.
väl hemma igen fick gubben stå mitt på golvet i "foderladan"
( alltså det stora utrymme vi inackorderingar har våra grejer i o där det finns plats för uppbindning vid skötsel osv, där står även storbalsupprullaren o våra fodertunnor, därav namnet )
och äta sin mat o en stor hög hösilage.
jag pysslade lite med allt möjligt under tiden. blötte de nya bootsen så att jag kunde forma gaitern på dem. de var så styva nu som nya och svåra att vika tillbaks. blöter man dem o viker tillbaks dem o låter dem torka bakvikta så är det lättare o ta på bootsen, när gaitern är helt bakåtvikt.
hur som helst.
en sådan stund uppskattar jag nästan mer än en ridtur...
där står min häst, icke uppbunden, mitt i ett stort utrymme med stora helt öppna portar åt två håll o lugnt o fint mumsar sin mat och jag litar på honom helt o fullt!
där är vi min häst o jag, och liksom småpratar med varandra, utan ord..
det e fan som nån slags telepatisk kontakt. låter kanske gaggigt...men jag blir bara mer o mer fascinerad av det.
vi har kamperat ihop i 15 år....känner varandra utan o innan, det behövs inte mkt "språk" för att vi ska veta vad vi vill.
särskilt påminns jag om det de gånger jag hanterar ngn annan häst.
då måste man tänka sig för och vara tydlig på ett helt annat sätt. vara beredd på andra sorters reaktioner....
men med min gubbe.... då är allt så naturligt. hur 17 ska det bli den dag han inte finns med mig längre??
kommer jag nånsin att känna en häst såsom han o jag känner varandra?
för varje dag så känner jag mig så otroligt tacksam över att jag jag har fått ha den här underbara hästen i mitt liv så länge, och förhoppningsvis flera år till.
nu kom jag av mig...
är hungrig som en tok oxå. måste fixa ngt ätbart.
hej så länge /K