...har Tinky varit hos oss idag!  Tyvärr kopplade jag inte det förrän nu när jag la in foton i datorn, annars hade han minsann fått en extra morot!

Jag hängde på honom selen i förmiddags och red upp till Vivi o Lasse för att dra nytta av Lasses hjälp och expertis!

För nu ska vi ändå komma igång med körningen oxå! För några veckor sedan trollade Lasse fram en gammal finsele uppifrån vinden som vi fick! Den är så otroligt mycket lättare än arméselen jag först provade! Den här orkar jag ju lyfta utan att få ryggpaj och den passade riktigt bra! Jag har putsat och vårdat den och fixat dit spännen att fästa bakselen i på däckeln, visst är den fin?!

(foton nedan tagna av Vivi) 

  Först satte Lasse på dubbla draglinor.

Jag tömkörde och Lasse drog i linorna litegrand....

...och så drog han myyycket...

...och så slängde o sladdrade han med dem för att se om Tinky tyckte det var otäckt.

   Sen var det dags för de lätta skaklarna som fick släpa i marken.

     

Även det gick finemang! Tinky lyssnade bara lite på ljudet när skaklarna skrapade i gruset.

Bajspaus....

Efter det var det så dags för rockarden!

Nu tyckte Tinky att vi äntligen höll på med ordentliga grejor och blev riktigt pigg! De där första övningarna verkade han tycka var lite dagisnivå...  

Med det så nöjde vi oss för idag och red hem igen!

  På hemvägen kunde jag inte låta bli att återigen förundras över sagan som är Tinky...  fullständigt trygg red jag barbacka hemåt på min nyvunna kompis, hästen som för bara några månader sedan stod inför slakthuset för att han kastade av alla som försökte rida honom....

Vet han om det tro? Kan de ana sådant....?  Kan en häst känna tacksamhet eller lever de enbart i nuet som många menar?

Med tanke på att de har ett fantastiskt gott minne är det då helt osannolikt att de på något sätt kan jämföra, då och nu?

Nej, det kan mycket väl vara så att det bara är vi som tänker så och inte kan vi få reda på hur det verkligen ligger till. Vi kan bara lyssna och försöka tolka våra vänner djuren så gott vi förstår.

Och framförallt, göra vårt bästa att göra varje dag till en bra dag och vara tacksamma för att de låter oss rida, drar oss i vagn och allt annat vi hittar på med dem....

/K

Tinky har en del åsikter om det härmed flygfän runt huvudet när man rider....

Han verkar inte bry sig så mkt om att de är vid öron och ögon, däremot blir han urarg om de är på hans lilla näsa och surrar.

Så idag provade jag lite "nosfladder"...

Det ser ju helknasigt ut med en flyveil "som trillat ner"  men det funkade rätt bra!  

Jag ville testa litet innan jag konstruerar ngt. Jag tänker mig att fixa en nätvariant eller en kortare veil av tyg, eller så förlänger jag en flughuva med fransar...har inte bestämt mig riktigt ännu  

Hur som helst så tog vi rundan ner till Gransjön, Tinky o jag. Stigen fram till sjön fick minsann herrn att börja använda insidan och hålla styrning på dojjorna. Här och där vill det verkligen till att de koncentrerar sig om man säger så. När vi väl kom ut ur skogsbrynet fram till badplatsen ville han nästan inte gå ut... han verkade smått bestört över att "någon har placerat en gräsmatta här mitt i skogen!" Dessutom var där resterna av en liten lägereld, kolsvart och luktade bränt förståss... Tinky mycket skeptisk till den kan man säga.... men efter lite övertalning kom vi förbi och då blev han lite i gasen istället - på ett positivt vis.

Mysigt!

Hemma i stallet hade Linn, Helen och Prinsessan lite picknick.

Raskt beslutades att Linn och Bettan skulle öva inför kommande tävling den 1 juli.

(foton nedan tagna av Helen Ahlgren)

Nu är de anmälda till 20cm hoppning, riden precision samt agility!  Det blir nog lajbans!

Bettan var pigg och glad och hoppade glatt de små hindren....

så länge inte jag eller Helen kom för nära, då åkte "matte/mamma-bromsen" i och styrningen havererade.

Men själva hoppningen gick kanonbra ända till Bettan råkade hoppa lite för stort över ett hinder så Linn blev lite rädd...  Det såg då inte kontigt ut alls och Linnsan satt kvar så fint, men flickstackarn fick ett litet "meltdown" och ville plötsligt inte alls hoppa mer, framförallt inte kryss och DEFENITIVT inte 20cm, varken nu eller på tävlingen!!!

  Men när jag förklarade för henne att hon minsann nyss hoppat HÖGRE än 20 cm flera gånger hur fint som helst, och att kryss är mycket lättare för hästarna att hoppa osv så sken hon upp igen! ( jag hade fuskat lite när jag lade upp bommarna innan vi började... de flesta hinder var över 20cm och ett var närmare 35cm    Det var dock inte det högsta som Bettan hoppade stort på) 

Men jag sänkte så alla hinder och tog Bettan i tränset och sprang med dem över ett par hinder varav ett kryss, trots att Linn hann pipa: "vill inte hoppa kryss vill inte.."

Och se, det gick ju galant! Sen samlade Linn ihop sig och hoppade ett par hinder, som hon fick välja själv, utan problem!

Som avslutning skulle hon ratta runt Bettan på lilla stigen runt ridbanan alldeles själv. Det blev minst sagt lite brottningsmatch innan de kom iväg...Bettan trodde först att hon skulle följa med två småtjejer tillbaks till stallet och slutade lyssna på sin lilla ryttare, sen upptäckte hon gröngräset och ville bara äta.

Detta blev nästan lite för mycket för Linn som fick ett till litet "bryt" men efter lite glada tillrop redde hon ut situationen och kunde så rida lilla rundan utan vidare missöden. Hon glömde till och med bort att hon bara skulle skritta utan travade halva rundan, sådant är inte Bettan sen att ställa upp på....

Det var en liten ryttare med en dos nyvunnet självförtroende som kom tillbaks!

Trots ponnybus och "taskiga" vuxna som "luras" om hinderhöjder och hoppar "hemska" kryss mot hennes vilja, deklarerade hon bestämt att hon absolut ska rida 20 cm på tävlingen och skulle hem och öva benstyrka på gunghästen!!

Jag tror att mina ord "är ponnyn envis så måste du vara minst dubbelt så envis" kanske sjönk in...

/K

Dåligt med blogginspiration här....

Håller på och meckar staket i stallet om dagarna...de ska renoveras och ändras litet.

Rider gör jag oxå förståss.

Tar det lite soft med Gubbe och hans knä men han verkar inte påverkad det minsta. Idag skrittade vi ut med Bettan i snöre vid sidan och han var så pigg så pigg.

arkivbild 

Troligast är att han snubblat ner på knä ute i hagen och fått en liten utgjutelse där på knät, så det har blivit som en galla. Den försvinner nog vad det lider, tycker iaf att den plattats ut litet. Hur som helst så är han inte det minsta halt eller öm så vi lullar väl på lite försiktigt.

Tinky är gosig och beter sig trevligt när vi är ute. Börja jobba med att gå undan för skänkeln är nuvarande projekt.

  arkivbild

För övrigt så har ryggen varit bussig med mig sista veckan som tur är men allmänt mående är sisådär....lite låg till och från och sover dåligt igen. Förhoppningsvis har sömntrasslet peakat nu, hoppas jag får sova inatt någorlunda.

Just nu maler en lätt oro för min bästa kusin som flögs från hemmaön Gotland till KS häromdagen med blödningar innanför skallbenet...Hon har legat nedsövd sedan dess och opererades idag men det krävs mer operation...

Ekonomin gnager förståss.... längtar till det vänder...snart...

väntar otåligt på att ersättningen för sjukresor som jag beviljats för rehabtiden ska trilla in på kontot...de behövs extremt mycket...suck...

Nä...det här blev inget muntert.

Hej så länge/K

Först tog jag hand om Gubbe, verkade Tinky och meckade staket men SEN var det dags för lite mer löshoppning!

Idag fick Bettan prova för första gången i sitt liv!

Här ligger höjden på 50cm och det klarade hon fint! Duktig ponnytant! Själv mäter hon ju 88cm ö.h

Marika tog ut Solo (Welsh) för hennes löshoppningspremiär.

Solo är mkt nervöst lagd så Marika tyckte det var tryggast att inte låta henne hoppa själv utan sprang med henne några gånger för att inte riskera att Solo försökte springa genom banden eller så.  Visst han hon fin stil och god höjd!? (Marika alltså  )    

Vivi´s  Welshponny Samba (Ekbäckens Saraband) är rutinerad och ivrig löshopperska!

och tillsist Coca-cola som i stort sett hoppar precis vad som helst!    

Thats it /K

Idag tog jag ut bulknägubbe på en liten provtur. Det märks ingenting på honom, han var sitt vanliga pigga,glada snubbliga jag. Vi travade ett litet stycke oxå för att se om det kändes ngt men det gick så bra så.

Har börjat linimenta bulan oxå så ska vi se om den försvinner...

Vivi har ställt ner sin andra welshponny, Ekbäckens Spjuver (brorsa till Samba) till oss för bantning oxå föressten. Igår tömkörde hon honom på banan.

Nu på eftermiddagen roade vi oss med lite löshoppning!

Tjihooo!!

Höjden ligger på 70 cm och som ni ser har han gott om luft under hovarna!

Hepp/K 

Här var det lite glapp i bloggandet...

Känner mig litet urblåst för närvarande...

Idag blev det klart med arbetsgivaren och papperen är påskrivna. Jag är nu uppsagd pga arbetsbrist eftersom jag inte kommer att kunna utföra ngn av de arbetsuppgifter som står tillbuds, inte om jag vill tänka på hållbarheten. Detta är ett gemensamt beslut som vi tagit tillsammans. Jag har fått en bra deal faktiskt. Full lön under hela uppsägningstiden och jag är arbetsbefriad. Jag kommer att få hjälp och stöd på väg till nytt arbete av Trygghetsrådet även efter uppsägningstiden om jag behöver.

Jag har idag lämnat in passerkortet och tömt mitt skåp....

Det här känns SKITLÄSKIGT!!!! Men på ett bra sätt ändå.

Man vet vad man har men inte vad man får, så är det ju, men eftersom det jag hade faktiskt inte var särskilt bra, bortsett från att det var en fast tjänst och nära hem, så borde faktiskt det mesta gå åt det bättre!?

Nåväl. Så är läget!

Hejdå tvätten!

Och veckan som gått då?

Tja... jag har ridit när vädret inte varit tväruselt... häromdagen (lördags?) var det regnstorm och iskallt så vi fick fylla stallet med hästar på tork och uppvärmning. Bettan frös så hon stod och hoppade när jag skulle ta in henne. Det blev en ngt tidigare invigning av det begagnade vintertäcke (tunnare modell) jag köpte på shettistävlingarna för 50 kr, än vad jag tänkt. Ett regntäcke över det och hon gick ut nöjd och torr iallafall. Gubbskrutt frös inte men fick förståss oxå gå ut med täcke...Helt galet...täcken i juni...suck.

I onsdags var vi hos Vivi o Lasse och firade valparna som fyllde ett år. Tyvärr tillät inte utetemperaturen att vi satt under de härliga äppelträden och mumsade rabarberpaj men det var ändå vackert...

Zack, ett av födelsedagsbarnen var leksugen!

Enkelt skön blomsterkomposition i äppelträdet

   

Underbart söt blomsterställning med ljuslykta! (den är jag bra avis på Vivi!) 

Igår var jag ut på Tinky på en härlig runda, pigg och alert var han, härlig pålle!

Här ropar han glatt hej till kompisarna borta i hagen när vi kom tillbaks! 

Gubbe har fortfarande en bula på sitt knä men är inte det minsta halt eller öm. Tänker skritta ut på honom imorgon (om det inte ösregnar!!) och se hur det verkar. Nu känns den som en galla. Jag har valt att inte oroa sig så mkt för den utan tänker se vad som händer med den efter ridning.

Solen sken faktiskt lite mellan skurarna igår, men bara fem minuter efter jag tog den här bilden så vräkte regnet ner. Fjösmatte sprang sen ner och lade på både Bettan o Gubbe regntäcken igen....

Sen hängde jag med Marika o tjejerna till Kårsta när Vendela o Samba skulle hoppträna.

Då öppnade sig himlen igen och gav oss alla en rejäl blöta.... kändes rätt surt då att stå 20meter från ett ridhus kan man säga. Men hindermaterielet är utburet för sommaren så det var bara att gilla läget....

Men det är roligt med lite utflykt ändå, trots regn. 

Svar på träckprov fick vi igårkväll oxå... Gubbe hade 1000 Epg blodmask, mest av de 20 testade  , näst värst var Storm som hade 650.

Förra våren hade han bara 100 epg.... trist! Man undrar hur det kan svänga så...

Kanske är det bidragande till att han fallit ur. Jag vill avmaska helst igår!!

suck.

Nehej, nu ska jag ta itu med den bannade disken...

tjao/K