Duktigaste gulligaste mulligaste Tinky gör verkligen framsteg varenda gång vi är ute nu!

Jag tog honom från frukosten för en ridtur utan särskilt dåligt samvete...han hade nog gått där o käkat 1,5 timme eller så iallafall och det räcker gott för en mullebulle... Men inte hade han ngt emot det, han lät sig villigt ledas upp till stallet. Inget problem att lämna vare sig frukost eller kompisar.

Jag fick först "sparka igång" honom lite som vanligt för att komma av stallplanen men bara vi kom upp på vägen så lade han upp tempot till en härligt skön vägvinnande skritt, jag behövde inte driva det minsta lilla!!  Han gick verkligen villigt och nyfiket framåt!  Vi styrde så stegen mot Malmlund för att säga hej till Vivi o Lasse om de var hemma. De var de och Tinky fick lite morötter av Vivi  - Schysst plejs att hälsa på vid liksom! 

Så fortsatte vi genom skogen ner till gamla grustaget där vi travade och la på en galopp och faktiskt hoppade en stock av bara farten!!

Snigelskritten dök sen upp sista biten hem    På grusvägen förbi våra hagar hem till stallet så fick jag sitta och driva och styra i varje steg som jag förut alltid fått göra på UTVÄG!  En anledning till detta torde vara att flocken fortfarande gick i det gröna och åt frukost och Tinky och jag var ju som tvungna att gå förbi dem och lämna dem bakom oss för att komma hem till stallet....  

Fina duktiga Tinky verkar ha hittat livsglädjen igen! 

Vikten går neråt, det märks både på hans vilja och på sadelgjorden. Första gångerna fick jag ha gjorden på sista hålet på högersidan och kämpade för att få runt den till första hålet... nu kan den sitta på 3e hålet och jag får lätt runt den och kan spänna i hål två redan från början!! 

GLÄDJE!

Gubbe fick äta hela frullen i det gröna och sedan komma in för kraftfoder och extra hö.

Jag försåg honom med en vattenhink och dubbla bommar och lämnade honom sedan där för att mumsa så mkt han orkade medan jag åkte tillbaks till Malmlund för en hundpromenad och fika.

Jag lånade Vivis stavar så idag har jag "stavat"! (jag har blivit väldans förtjust i det!)

Zack hittade en stor pinne som matte fick kasta på ängen medan Viva ägnade sig åt någon slags sorkjakt...

Mysig promenad!

Tillbaka hemma i stallet igen, efter kanske två timmar, möts jag av Gubben som skriker  hjärtskärande rakt ut när han såg mig. Han var oerhört upprörd, helt hysterisk och försöker bryta sig ut, två gånger kliver han över undre bommen i försök att komma ut.... boxen såg ut som en katastrofzon och vattenhinken var ikullsparkad! 

Snacka om att jag blev ställd!!!!  Min supercoola gubbstrutt som ALDRIG har ngt emot att bli lämnad själv nånstans var helt ifrån sig av någon okänd anledning. (Och aldrig välter vattenhinkar..)

När jag fått på honom grimman och tog ut honom betedde han sig som en uppsnörvlad arabhingst, studsade i stallgången med huvudet rakt upp och snorkade!! 

Efter att ha rusat genom grindöppningen till hagen så lugnade han sig några gram...jag stog länge och pratade med honom och han fick sina morotsbitar. Han slappnade av tillslut men i mitt huvud snurrade frågetecknen! Vad i hela världen kunde ha skrämt honom från vettet så mycket??

En stund senare, efter att jag mockat undan röran i boxen så gick jag ut igen och pratade med honom...jag blev 17 orolig för hans gamla hjärta, men då var han som vanligt igen men gav mig inga svar, vad man önskar att de kunde prata i sådana lägen. 

Nu ikväll så ringde jag Marika för att berätta vad som hänt och hon blev lite lätt förskräckt hon med. Efter en stund så kom hon på att Jocke o killarna hade hållt på och svetsat på en grävmaskin på stallplanen där under tiden vi var borta (Marika var oxå iväg ett par timmar samtidigt som mig) och där har vi nog svaret.... det fräser och skriker och knastrar ju som bara den och det borde nog kunna få en pålle att tro att det brinner eller något.

Stackars min lille gamle gubbe.... ensam och livrädd  

Arkivbild 

Hoppas nu bara att han glömmer bort det här så han inte blir nojig när han får stå inne hädanefter.... 

Älsklingen.... 

Trevlig fredagkväll på er /K 

Efter att ha verkat Gubbes fötter och låtit honom äta en massa så hade jag egentligen inga mer planer för dagen men när jag släppte ut honom så kom förståss det stora monstret och flörtade...

Så vi gick ut till ridbanan för att leka lite, det stod faktiskt en hel liten hinderbana där men ingen av oss var faktiskt särskilt taggade.

När jag lubbat ett halvt varv så var jag helt slut och benhinnorna protesterade så det där med att hoppa en hel bana med Tinkyponken lös.... näe...

Jag nöjde mig med att ta några bilder och vi skuttade över ett par hinder. Gick runt och mös lite bara sådär...

Men här har vi inte prestationsångest inte så en liten lättsam, kravlös kvart på ridbanan duger gott. Efterföljande mineral och havrenäve plussar på positiva upplevelsen  .

Men imorgon, då ska vi ut i skogen o springa lite. Om det inte ösregnar!

Ska på möte på jobbet först på förmiddagen bara..... *gulp*

Tjao/K  

Det är med en hel del beklagan och en dos separationsångest som jag idag konstaterade att nästa vecka är den sista på rehaben....

Nu när man äntligen kommit igång på riktigt, känner sig hemma med personal och lokaler...ja, då är det strax över.

Den här sista månaden har jag varit med ett riktigt trevligt gäng människor oxå....jag kommer sakna flera av dem!

Det första modulpasset för dagen tillbringade jag i det vackra elljusspåret, stavgåendes. Först tillsammans med Maria och Carin, och när Carin sedan skulle ha vattengympa så fortsatte jag och Maria vår vandring. 1,5 timme stavade vi bort under trevligt samtal om viktiga saker.

Jag hivade upp mobilen och fotade lite här och där.

Tyvärr såg jag på datorn att jag måste haft smuts på linsen för bilderna var märkligt suddiga...

Men nu har jag lattjat lite i fotoredigeringsprogrammet så de ser ganska okej ut...

Nere vid "Ryggis" brygga....

Spåret är så härligt vackert i vårskrud...

Det här döda trädet med alla sina tickor kom inte alls till sin rätt på bild.... här skulle jag verkligen haft en (ren) riktig kamera.... dessutom så har jag tagit ett halvt steg för långt fram... trädet är avbrutet precis i överkant på bilden men det syns ju inte för jag står för långt fram......

Nåväl man lär sig av misstagen   

Ganska mycket kan man fixa till med redigeringsprogrammen men knappast stegfel  

Tillsist ska jag visa en bild  som antagligen är helt obegriplig....(OCH SUUUUDDDIG)

Härhemma på parkeringen står faktiskt lite av en "platespotters" dröm...

Platespotting är en mer eller mindre seriös "lek" som går ut på att man ska räkna in nummerskyltar i ordningsföljd, från 001 till 999. Enbart svenska plåtar som man ser "live" räknas (inte tv eller bilder osv) och de ska räknas in i följd, man får alltså inte "spara" nummer 003 tills man sett 002 och sen räkna 003an... Riktigt entusiastiska platespotters åker givetvis runt och letar nummerskyltar....Ikeas parkeringar brukar vara poppis... och det finns även forum där man kan utbyta "spottingtips". Exempelvis: "Hej är det någon som vet var nummer 263 finns i Ankeborg? svar: Jo för 17 det brukar stå en på Kvackvägen 76, en vit volvo. Utanför Kallegrillen brukar det även stå en röd audi med nr 264 på måndagkvällar"

Ungefär så.  

Något mindre uppeldade platespotters som jag själv nöjer mig med att hålla span på skyltar när jag är ute och åker... Jag har i skrivande stund kommit till 195 och jag har väl spanat i 3år eller så. Det är svårare än man tror, särskilt som man inte dagligen kör bland så mkt trafik... Mamma har räknat ett år längre än jag och kommit till 500 nånting, men hon har pendlat fem mil till jobbet under två år och dessutom varit på en hel massa husbilsresor...

Men hur som helst.

Bilden ovan visar 062, 063 samt 064 på en yta av 5 parkeringsrutor. Att alla tre dessutom är röda är ett roligt sammanträffande men helt utan betydelse för själva leken.

Nu kan jag nästan slå vad om att åtminstone någon av er kommer att börja räkna nästa gång ni ser 001.... platespotting smittar nämligen och det är snudd på omöjligt att inte börja räkna när man väl ser "DEN", den magiska startplåten!

/K

Seg och trött kravlade jag mig ur sängen imorse till ett fantastiskt väder...

Åkte ganska oinspirerad till stallet vid halv tio sådär. Tänk vad sånt kan ändras!

Hästarna har fått börja gå ut och äta frukost i det gröna ungefär två timmar varje morgon för att vänja sig.

Trots grönmumsig frukost så hände det här när jag skulle hämta in Bettan och Gubben..

     Nu är jag övertygad. Pållen GILLAR mig! 

Även Bettan mötte upp!

Men inte gubbstrutten  

Han såg glad ut men stod kvar och betade hysteriskt.  Han är förlåten!

Så bröt jag då Gubbens vila som varat några dagar. Nu är han ok i sin mage igen efter några dagars kur med magtarmpulver och nu kommer gräset så han lägger nog på sig strax igen. Jag skrittade ut honom på en skogsvända med Bettan i snöre.

Härligt skönt i bara skjortan, fåglarna jublade och pållarna pigga! Outstanding!

När vi kom tillbaks hade Marika vallat upp hästarna från frukosten.

Då tog jag ut Tinky på en vända på åsen runt gamla grustaget och han var riktigt pigg även på utväg idag. Travade och galoppade lite gjorde vi och när vi kom hem var han frustande nöjd och lite svettig. Det är så himla roligt att känna att det går ett litet steg framåt för varje gång vi är ute! Den rundan bjuder på många olika riktningar, en hel del knixande på smal stig mellan träd och lite backar upp o ner, mkt bra övning och träning för Tinkypojken

Försökte mig på att fota gospellen när han fått gå ut i hagen igen...men det blev bara bilder i stil med den här...

Lyckades nog bäst med denna lurvfotsbild...

  Det ser knappt ut som hästfötter!

Flocken vilade på maten.

Mod sover nöjt och skönt..men inte vackert    

Därefter for jag upp till Vivi o Lasse för att lämna ett flugtäcke jag lagat åt Vivi.

Långfika blev det förståss. Vivi o jag satt o babblade så länge att Lasse tillslut kom och avbröt oss med argumentet att de skulle minsann hinna rida idag oxå!   

Men så ändrade han sig snabbt till att bestämma att jag skulle rida hans häst så kunde vi fortsätta babbla och han kunde fortsätta kratta och klippa gräsmattan istället. Så sagt och gjort, Vivi hoppade i ridbyxorna och vi styrde mot stallet!

Innan vi red iväg hade Vivi lite fotosession med oss!

Vackra vackra Signahls Q-Belle. Morgansto f.2008

Så fnissade vi iväg på en trevlig skrittrunda över stock och sten, på vägen, i skogen, förbi stallet, över ängen och genom gamla grustaget och hem igen.

Såhär bubbliga var vi när vi kom tillbaks

Lasse krävde uppställning för förevigande!

Fina Vivi red förståss sin "Bella" - Fidelitys Belize, även hon Morgan född 2008

Vid det här laget var väl klockan närmare halv sex eller så och efter avslutande hästompyssling och mer babbel så styrde jag kosan mot Ica och inhandlade mig ingredienser till en efterlängtad tunnbrödrulle!

Hemkommen efter en skön dusch ställde jag mig på vågen och kunde mycket glatt konstatera att jag nu gått ner 14 kg på 13 månader! 

Det börjar definitivt märkas nu eftersom jag nu har krympt ur mina ridbyxor! De beger sig söderut mest hela tiden och gällivarehänget är extremt påtagligt!

Men att tappa byxorna av sådan anledning har jag verkligen inget emot!!

Nu avslutas dagen med hockeymatch dessutom, det kan fasen inte bli bättre!

Vilken underbar dag! Jag mår toppen!

Tjolahopp/K

Så är denna tävlingsdag till ände!

Jag kan bara bjuda på några bilder jag tog själv...för jag fyrade av så mkt mot Bettan o Linn under prisutdelningen att minnet blev fullt...

Men jag hann ta några på dagens inledande klasser, precisionskörning, och sen fyller Linns mamma Helen på med en hel massa på Bettan och Linn! (och föressten så var ju hennes bilder som vanligt väldigt mycket bättre än mina)

Vilma debuterade med Spöket.

Liksom lillasyster Vendela med Rocky.

Sanna Eriksson med sin Stjernens Mini Angel.

Marika startade med Granit och Ronja i par....

och hej vad det gick! Gamlingarna mindes allt och taggade till som 17! Tyvärr petade de ner en boll och slutade på en tredje plats trots överlägset snabbast tid.

Så var det dags för Linn och Bettan att värma upp!

Här ute på vägen gick det så bra att trava sa Bettan....

foton ovan: Helen Ahlgren

Men inne på banan lade hon i bromsen och ekipaget skrittade sig i stort sett genom hela banan... Lite förvirring om vägen blev det oxå när Linn glömde bort sig men vad spelar det för roll när det hela ändå gick städat och fint till!

foto: Helen Ahlgren  

Så var det då dags för prisutdelning!  Det lilla ekipaget kom sist av de tre som red klassen men då var ändå Linn en av de andra deltagarna eftersom hon även red Silenos i samma klass, med vilken hon kammade hem förstapriset!

Men eftersom detta är en barnvänlig klubb så får alla barnekipage en rosett!

   foton ovan: Helen Ahlgren

Ärevarvet var väl inget lattjo tyckte Bettan så Marika agerade draghjälp!

foto: Helen Ahlgren

foto: Helen Ahlgren

Glada och nöjda är vi med tävlingsdebuten och Bettan har äntligen fått en rosett och plakett som skall sättas upp vid hennes namnskylt!

  /K

...Jag har helt enkelt haft annat för mig,...

Bortsett från Rehaben och stallpyssel så har jag mest suttit framför symaskinen och sytt 15 sadelöverdrag åt Lena. Idag blev jag klar med dem!

I förmiddags tog jag en tur på Tinky och det går framåt för varje gång!

Liiite suddig bara ;)

Efter ridtur, gubbematning och tränsjustering på Bettan så for jag hem några timmar (och sydde klart de sista överdragen) för att återvända nu ikväll till stallet.

Ett övningspass inför söndagens tävlingar (Rid och körklubben Shetland håller tävlingar hos oss) för de barn som skall tävla med Marikas hästar stod på schemat.

Jag var med och roddade.

 En hel hög olika grenar står på schemat.

 Agility, riden precision,tömkörd precision, handlerhoppning och körning och hoppning i olika varianter...

I agility måste man bla. kunna gå genom prasselband...

  ...över pressenning... Vilma och Trocadero klarar det galant.

....och kunna stå med frambenen i ett däck. Marika coachar!

Vendela och Rocky gillar handlerhoppning. 

  Sanna och Anna som är lite större tjejer ska starta Nicke och Peppe i tömkörd precision. Sanna och Nicke här närmast.

Linn passade på att vara med på sin Prinsessan.

Eftersom Prinsessan inte är en shetlandsponny utan en British spotted pony så får ju inte Linn tävla henne på söndag men att vara med och öva går ju bra! Bettan har visat sig vara lite småless på ridbanan för tillfället så det var bara onödigt att nöta på henne, de har övat så fint sista veckorna ändå.

Man kan öva ute i skogen oxå när pygmeponnyn tycker det är skojigare än bansanden.

(Tre foton ovan tagna av Linns mamma Helen) 

Nu är det bara att hålla tummarna för att Bettan är med på noterna på söndag!

Nu hockey!! /K

Idag fotade jag lite när jag var ute o stavgångade i Ryggis elljusspår...

Jag tycker den här gamla grinden är vacker i sin enkelhet...

När jag går där i spåret tänker jag mest "här vill jag rida.."

   Galoppbacke!!?

Natursköna omgivningar.

Sist på dagen så hade jag rehabmöte. Min handläggare från FK, Personalchefen och min arbetsledare från jobbet, jag och min kontaktperson på Ryggis deltog.

och... ja jag vet inte... jag ids inte skriva ut alltihop, inget är ju bestämt än och jag ska träffa personalchefen på tisdag i nästa vecka igen för vidare diskussion.

Men tänk att ett egentligen rätt enkelt beslut ska vara så svårt...

/K

   Strax redo för en tur!

Lite längre tur idag. Travade lite på utväg och galopperade på hemväg.

Nöjd, duktig pålle hemma igen.



 

  Lite mineraler och en näve havre som belöning. Plus en massa pussar och morotsbitar förståss!

Gubbe fick gå lös en stund utanför stallet och mumsa gräs...

Nu längtar jag till vinterpälsen försvinner...han ser ut som en första klassens rugguggla!

Tog en vända upp till Vivi o Lasse för en fika och spana in en vagn lämplig till Tinky. (varför fotade jag inte den då????)

Fick med mig två lokselar hem för att prova!

Viva i god stil i bästa fåtöljen....

Sist av allt släppte jag ut pållarna till eftermiddagsmaten.

Nu skall jag sätta mig vid symaskinen en stund, har fått i uppdrag att sy ett helt gäng sadelöverdrag åt Lena!

Hej hopp/K