Direktlänk till inlägg 18 maj 2012
Duktigaste gulligaste mulligaste Tinky gör verkligen framsteg varenda gång vi är ute nu!
Jag tog honom från frukosten för en ridtur utan särskilt dåligt samvete...han hade nog gått där o käkat 1,5 timme eller så iallafall och det räcker gott för en mullebulle... Men inte hade han ngt emot det, han lät sig villigt ledas upp till stallet. Inget problem att lämna vare sig frukost eller kompisar.
Jag fick först "sparka igång" honom lite som vanligt för att komma av stallplanen men bara vi kom upp på vägen så lade han upp tempot till en härligt skön vägvinnande skritt, jag behövde inte driva det minsta lilla!! Han gick verkligen villigt och nyfiket framåt! Vi styrde så stegen mot Malmlund för att säga hej till Vivi o Lasse om de var hemma. De var de och Tinky fick lite morötter av Vivi - Schysst plejs att hälsa på vid liksom!
Så fortsatte vi genom skogen ner till gamla grustaget där vi travade och la på en galopp och faktiskt hoppade en stock av bara farten!!
Snigelskritten dök sen upp sista biten hem På grusvägen förbi våra hagar hem till stallet så fick jag sitta och driva och styra i varje steg som jag förut alltid fått göra på UTVÄG! En anledning till detta torde vara att flocken fortfarande gick i det gröna och åt frukost och Tinky och jag var ju som tvungna att gå förbi dem och lämna dem bakom oss för att komma hem till stallet....
Fina duktiga Tinky verkar ha hittat livsglädjen igen!
Vikten går neråt, det märks både på hans vilja och på sadelgjorden. Första gångerna fick jag ha gjorden på sista hålet på högersidan och kämpade för att få runt den till första hålet... nu kan den sitta på 3e hålet och jag får lätt runt den och kan spänna i hål två redan från början!!
GLÄDJE!
Gubbe fick äta hela frullen i det gröna och sedan komma in för kraftfoder och extra hö.
Jag försåg honom med en vattenhink och dubbla bommar och lämnade honom sedan där för att mumsa så mkt han orkade medan jag åkte tillbaks till Malmlund för en hundpromenad och fika.
Jag lånade Vivis stavar så idag har jag "stavat"! (jag har blivit väldans förtjust i det!)
Zack hittade en stor pinne som matte fick kasta på ängen medan Viva ägnade sig åt någon slags sorkjakt...
Mysig promenad!
Tillbaka hemma i stallet igen, efter kanske två timmar, möts jag av Gubben som skriker hjärtskärande rakt ut när han såg mig. Han var oerhört upprörd, helt hysterisk och försöker bryta sig ut, två gånger kliver han över undre bommen i försök att komma ut.... boxen såg ut som en katastrofzon och vattenhinken var ikullsparkad!
Snacka om att jag blev ställd!!!! Min supercoola gubbstrutt som ALDRIG har ngt emot att bli lämnad själv nånstans var helt ifrån sig av någon okänd anledning. (Och aldrig välter vattenhinkar..)
När jag fått på honom grimman och tog ut honom betedde han sig som en uppsnörvlad arabhingst, studsade i stallgången med huvudet rakt upp och snorkade!!
Efter att ha rusat genom grindöppningen till hagen så lugnade han sig några gram...jag stog länge och pratade med honom och han fick sina morotsbitar. Han slappnade av tillslut men i mitt huvud snurrade frågetecknen! Vad i hela världen kunde ha skrämt honom från vettet så mycket??
En stund senare, efter att jag mockat undan röran i boxen så gick jag ut igen och pratade med honom...jag blev 17 orolig för hans gamla hjärta, men då var han som vanligt igen men gav mig inga svar, vad man önskar att de kunde prata i sådana lägen.
Nu ikväll så ringde jag Marika för att berätta vad som hänt och hon blev lite lätt förskräckt hon med. Efter en stund så kom hon på att Jocke o killarna hade hållt på och svetsat på en grävmaskin på stallplanen där under tiden vi var borta (Marika var oxå iväg ett par timmar samtidigt som mig) och där har vi nog svaret.... det fräser och skriker och knastrar ju som bara den och det borde nog kunna få en pålle att tro att det brinner eller något.
Stackars min lille gamle gubbe.... ensam och livrädd
Arkivbild
Hoppas nu bara att han glömmer bort det här så han inte blir nojig när han får stå inne hädanefter....
Älsklingen....
Trevlig fredagkväll på er /K