Direktlänk till inlägg 25 mars 2013
I förmiddags när jag gick ut till bilen höll jag på att få en helikopter i huvudet....
Nåja, det kändes nästan som det iallafall. Ambulansopetern damp ner mellan husen vid min parkering. Man blir faktiskt imponerad över hur duktiga de är på att ta sig ner på trånga platser! Samtidigt som det alltid känns lite obehagligt, man vet ju att någon mår väldigt dåligt när de kommer.... Här i hålan har vi väldigt täta besök av just ambulanshelikoptern, jag antar att det är vårt läge, det är långt till de stora sjukhusen...
Nog om det.
Jag for självklart ut till stallet i det fantastiska vädret för att tillbringa obestämd tid av min lediga dag där!
Satsade på att ta mig runt vår trevliga runda "vägen-gamlagrustaget" med Tinkybullen.
Och se! säkert ett par hundra meter av vår väg är nu helt isfri!!!
Det var okej resten av vägen oxå, ett par platser var rätt hala och resten kunde man navigera någorlunda säkert på remsor. Skogen är tack o lov snöig och fin ännu. Skön galopp genom grustaget hem, Tinky var pigg, lydig o glad utan spratteluppvisningar
Nu längtar vi ngt vansinnigt efter att stockarna i grustaget tittar fram ur snön och vi kan börja hoppa lite igen.... hoppning på ridbanan vågar jag inte riktigt längta efter ännu...där mäter snön 60 cm fortfarande. Marika försökte ploga igår men tog sig inte fram med traktorn ens....
Ridskolebarnen som inledde terminen med teorilektioner förra veckan, ska få rida nere i hagen istället så länge underlaget medger.
Härhemma roade jag mig med tvättstugan och att dammsuga på eftermiddagen och nu luktar det kyckling från ugnen!
*nöjd med dagen*
..och över den allmänna nöjda känslan så ligger en sån där liten rosa känsla och puffar.. känslan som nästan blir starkare för var dag, att Tinky o jag hör ihop... samspelet ökar hela tiden, både i ridningen och på marken. När jag sitter upp på honom så får jag en sån där stark "kompiskänsla" eller "vi-känsla" och på marken blir han faktiskt mer o mer lik Gubbe. För ett år sedan så var en dörr- eller grindpassering ett halvt företag... som att baxa runt på en förväxt betongsugga för att uttrycka sig snällt. Nu är han (nästan) lika smidig som gubbe...
hej så länge /K