Det finns ju de som orkar hur mkt som helst, som bara går och går och går och går och slutar aldrig. Som alltid har fullt upp och njuter av det. Såna som helt enkelt lever livet i full fart och mår dåligt när saker står still.

På ett vis så beundrar jag dem.

Jag tillhör inte den kategorin människor.

Kanske för att jag redan gått in i väggen rejält en gång.

Men jag tror jag alltid varit lagd åt det stillsammare hållet.

Periodvis är det lajban och berusande att ha fullt upp, om det är av saker jag uppskattar. Men på det stora hela föredrar jag en stillsammare lunk.

Hur som helst.

Senaste dagarna har det varit lite mkt.

För en sådan människa som jag då ska tilläggas.

Visserligen så hade det väl kanske inte kännts så mkt om det inte vore för det faktum att jag har varit/är förkyld.

Jag är just nu helt tom i bollen och bara jag ätit middag ska jag i stort sett gå och lägga mig.

Natten som gick har varit låååååång...och för all del, känslosam.

Igår lämnade jag Kisse hos veterinären för kastrering och det är ju egentligen inte mkt att nojja över...

Men det gjorde jag ändå.

Först kände jag mig som en skurk när hon inte fick äta från kvällen innan och inget vatten från morgonen.

Hon klev så snällt in i buren när vi skulle gå iväg och satt o spejade nyfiket, intet ont anande, på väg till veterinären. Väl där blev hon lite rädd förståss och klamrade sig fast vid min axel när hon fick sprutan med lugnande i benet....

Usch vad jag kände mig rutten.

Började fundera på varför jag reagerade som jag gjorde... och insåg att detta är första gången jag behövt lämna ett "smådjur" till veterinär. Med hästarna är det så annorlunda...hur kan jag inte svara på.

Veterinären sade det skulle ta 1,5 timme ungefär och hon skulle ringa när jag kunde hämta Kissemisse igen.

När det gått lite över två timmar hade jag övertygat mig om att ngt gått på tok och att kattan var död.... men så var det ju förståss inte. Allt hade gått så bra så.

Jag stack in handen och lade över hennes huvud där hon låg i buren. Ögonen var vitt uppspärrade och hon kändes så kall och så stel... I ngn sekund tänkte jag: Hon ÄR död, veterinären har missat att hon dött!!

Sen kände jag att hon andades.

Jag bar hem henne och gjorde iordning en bädd och lade värmeflaskor på sidan och under hennes tassar. Satte mig där på golvet och blinkade hennes ögon och höll de där kalla tassarna i min hand.

Och grät.

Jag hade aldrig räknat med att det skulle kännas så vidrigt hemskt att se henne sådär!

Inser att man aldrig vet hur man reagerar på vissa saker förrn man upplever det för första gången....

Det dröjde en evighet innan hon började vakna. Drygt fem timmar tog det till hon vaknade så pass att hon kunde spy en skvätt. Ytterligare en stund tills hon gjorde de första försöken att röra sig. Ragla. Ramla. Spy lite till.

När hon tagit sig in på toa så somnade hon igen. Låg och blev kall så jag lade mig i soffan med henne på bröstet med en filt över.

Sen vaknade hon till,spydde, raglade en stund och däckade så igen. Tillbaks i soffan på magen under filten.

Och om igen.

Vid kvart över ett inatt så bäddade jag på soffan och hon låg brevid mig där, då hade hon äntligen börjat kvickna till någorlunda.

Klockan fem var hon upp och drack vatten. Klockan sju var hon rätt mkt sig själv igen,följde med mig på toa och satte sig på lådan och kissade. SEN somnade jag och sov till halv tio.... *trött*

Nu kvarstod ju nästa utmaning (och pågår), att få i henne mat utan att hon spyr eller glupade i sig. Hon har ju en sådan känslig mage (allergisk mot spannmål och oxkött) och är litet störd i sin ätrutin. Eftersom magen stått still i typ ett dygn så fick hon litet burkmat, som hon vanligtvis blir lös i magen av om hon får mer än ett uns. Det borde mjuka upp. Blötlagt torrfoder, 4 bitar. (Japp, 4 stycken små piller... det är en extrem balansgång med minimala marginaler vad gäller mat och portioner för den här kissen.... behöver jag säga att det är både skitjobbigt och frustrerande periodvis?)

Hon åt,såg nöjd ut och inget kom upp.

Eftersom hon inte visade något som helst intresse för såret så vågade jag mig iväg till stallet en stund för att förbereda lite inför morgondagen. Den stunden råkade bli några timmar men allt var väl när jag kom hem igen iallafall.

Skönt!

Nu är det bara att hålla tummarna för att hon börja äta på det bra vis hon gjort senaste veckorna av torrfodret så jag i lugn och ro kan lämna henne här hemma imorgon.

OCH att hon låter bli såret.... Ska kanske fixa henne en kroppsstrumpa så hon inte kommer åt det.

Imorgon är det ju dags för en heldag på och kring ridbanan, Linn ska ju tävla Bettan på KM!  Det ska bli så vansinnigt roligt. De har gjort sådana fina framsteg på sistone.

Tack vare att RKS fick lov att flytta tävlingarna från Strömsholm till oss så kunde ju det lilla ekipaget ställa upp.

Tyvärr spår vädertjänsten regn   

Snälla be en bön, dansa en dans, eller vad ni nu väljer att hitta på, för att det blir drägligt för oss!!

*

Föressten, ngt jag glömt av!

Jag har fått tag på ett vackert kimblevick i mässing till Tinky för en mkt trevlig peng! (Hurra för Facebooks köp o säljgrupper)

Han kommer att bli sååååå snygg nu när allt i tränset går i "guld"!

...och jag slapp punga ut med dryga 400kr för ett nytt   

Nu mecka middag och packa allt jag ska ha med mig imorrn för att klara dagen, innan jag däckar...

Fuff/K

 

Stina

21 september 2012 19:48

Lilla kissen ... jag tycker det är hemskt jobbigt varenda gång nåt av mina djur ska till veterinär.
Känns som om man sviker deras förtroende varenda gång =(
Någon slags kroppsstrumpa kan väl vara bra första tiden så såret får vara ifred ?

Håller tummarna stenhårt för vädret imorgon !
Kram !

http://billiejean.bloggplatsen.se

Kicki

21 september 2012 19:50

Ja jag satt här föut med en strumpa i näven o klippte hål....men sen när jag satte mig vid kattan så kunde jag för mitt liv inte förstå hur den skulle passa...så jag gav upp projektet.....är för trött tror jag...

 

Viveca

22 september 2012 11:05

Inte roligt när djuren skall till veterinären. Jobbigt att lämna dem och inte kunna förklara. Det jobbigaste jag varit med om var dock att lämna min lilla dotter då fem år sövd på operationsbordet. Då kom tårarna trots att det var en simpel blindtarm och jag kunnat prata med henne om det.

Skönt att kissen mår bättre. Vet en som brukar använda gamla babytröjor som man knyter, men du måste ha något längre, kanske en tröjärm eller en babybody?

Kram

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Kicki

22 september 2012 21:26

ja klart, ens barn borde ändå vara det allra värsta! Men har man inga sådana så blir väl huskatten stand in ;)
Ja man kan använda strumpor och annat som du säger, syrran min har sytt en liten speciell kattbody till alla kissar hon kastrerat genom åren. Än så länge bryr hon sig inte om såret alls, skönt nog =)

 

Helen

22 september 2012 21:19

Det är jobbigt när man översköljs av känlsor man inte riktigt är beredd på men dom små fyrbenta lockar fram hela registret hos oss.
Efter ett sånt dygn var det väl alldeles underbart att få toppa med Linns & Bettans KM prestationer. Vad säger man liksom ? Dom är helt enkelt bara så duktiga tillsammans - vilka tjejer vi har <3

http://franminvraavvarlden.blogspot.se

Kicki

22 september 2012 21:24

Ja vilka tjejer vi har!

 

Jocke

23 september 2012 19:45

Det där klarar ja int av med veterinär besök. För jobbigt när ja hadde djur så ja skicka alltid iväg farsan på sånt å så låg själv hemma i fosterställning till dom små djuren kom tillbaka.

Kicki

23 september 2012 20:11

ja det var jobbigt.... när veterinär kommer ut till hästarna så är det itne samma sak alls...

 

Kim

24 september 2012 15:10

Usch ja för att lämna i djuren till Vet.
Och att sterilisera honkatter är en ganska stor operation, inte bara knipsa bort nåt på utsidan där inte...
Första dagen efter op. lider jag mer en djuren oftast ;)

Hoppas du mår bättre nu och lilla kissen så klart :)

http://varmt.bloggplatsen.se

Kicki

24 september 2012 15:11

Kisse mår fint igen men jag är fortfarande trött ;)

 

ubitt

25 september 2012 20:59

Å fy så hemskt för er båda två! Det låter ju som om sövningen varit alldeles för stark, så illa ska de väl inte må efteråt!!!!! När Theo kastrerades var han pigg som en iller redan då vi hämtade honom! Och då hade de ändå öppnat buken för hans testiklar låg liksom inuti...
Hoppas nu att allt ordnar sig, massor med kramar till er båda!!!

http://alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se

Kicki

25 september 2012 21:41

Ja jag vet inte jag, har ju aldrig gjort detta förr. har fått lite olika bud, somliga menar att det är helt normalt och andra att det tog alldeles för lång tid. Syrran som haft kattuppfödning hörde till de senare och jag fick även känslan om att de kan sövas "på olika vis"... Nu mår iaf katten bra =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I förra veckan var jag med Marika o tjejerna på shoppingrunda till Horze, Hööks och Börjes. Köpte mig ett par nya stigbyglar, Compositi Reflex.    Har varit sugen att testa såna eftersom jag har ett knä som gnäller till o från. De är ordentligt ...

Ledig dag och härligt väder betyder givetvis hästmys. Idag i sällskap av Cecilia som även hon var ledig      Först provade vi hennes nyinköpta sadel på Shess. Jag sadlade på Bullegulle och så tog vi en lufstur i skogen tillsammans.   Nu så ...

Inledde dagen, denna härligt vårliga dag, med en mysig tur i solskenet tillsammans med Marika och Mozart.       Vi bara myste av värmen och de isfria vägarna, pyssel o gos med hästarna . Man dröjde sig kvar i stallet bara för att man ville s...

....lyckas man liksom inte alls med bilderna....De flesta jag tog idag "råkade" bli i motljus eller annat skrutt. Men de inte allt för katastrofala får väl bilda ett inlägg här iallafall...   Idag småpysslade jag lite ihop med Julia. Eftersom d...

Strålande härligt väder idag!   Den typ huvudlösa Bulle har börjat fälla en aning.    Men varje vår ställer jag mig frågan: varför släpper alltid det vita först??  Har aldrig lyckats ta reda på svaret på den frågan men många bekräftar att det...