Helen

3 mars 2012 23:24

Låter som en riktigt underbart mysig dag, jag är impad av "pulkabacksbygget" :-)
Sen måste jag tillägga att fotot på gubbens hov är riktigt läckert

Kicki

4 mars 2012 09:14

Ja vi hade kul!
Bilden blev faktiskt rätt ball, inte insåg jag att kontrasten mellan ljus och skugga skulle bli så markant =)

Stina

4 mars 2012 06:22

Bara att flytta på snön - vilket härligt engagemang !

Åka pulka är kul, fast jag gör det på tok för sällan =(

Lillbettan så skönt det måste vara att få lufta pälsen med såna utslag, det är inte alltid positivt med små grizzlypälsar ...

Kicki

4 mars 2012 09:13

Nej hon är verkligen överutrustad med päls... inte många dgar om året som faktiskt kräver så mkt i vårt klimat...

Vivi

4 mars 2012 09:18

Vilken härlig solskenshistoria. Pulkabackebyggandet, menar jag.Och vilken snygg hov. Jag bara njuter. Att jämföra med hovarna i Höökskatalogen. Eller i Krafftkatalogen. Brrrr... Jag förstår att Bettan har kliat sig. Är klippmaskinen fixad, eller?

Kicki

4 mars 2012 18:01

Fy ja, mkt förskräckliga hovar finns att skåda i de flesta kataloger =( Det gör mig ont att folk inte förstår hur fel de ser ut...hoven i krafftkatalogen är verkligen fruktansvärd =(
Vet inte om marika har hunnit fixa skären,hoppas det för hon har ju själv ett gäng som skall strippas snart!

ubitt

4 mars 2012 19:29

En sådan UNDERSKÖN hov! Lyckliga gubben som ser så fin ut i fötterna!

Vilken energi att flytta snö för att göra pulkabacke, jag säger då det... pust! (hur mår ryggen nu då?)

Kicki

4 mars 2012 19:33

Tackar och bockar och rodnar lite av berömmet =) man gör sitt bästa för att de ska se fina ut!

Det låter säkert värre än vad det faktiskt var att flytta snö hihi. jag stod o fjuttade med en lättviktsspade, kastade ut lite snö i taget liksom. Barnet tog mest i stora slodan =)
Ryggen repade sig under natten, ingen större skada skedd =)

Viveca

6 mars 2012 15:53

Bra jobbat, både med hov och pulkabacke. Hoven ser ju jättefin ut. Måste kolla kataloger nu efter kommentarerna så jag ser vad ni menar. Alltid lär man sig något nytt. Är så nöjd att ha oskodda hästar, men lite för okunnig om vinklar och annat för att kunna avgöra hur det skall se ut. Har dock en kunnig hovis som jag antar vet vad han gör eftersom han faktiskt hela tiden hävdat att vi skall fortsätta barfota trots att han är en "vanlig" hovslagare, men samtidigt är öppen för att ta till sig "nytt".

Kicki

6 mars 2012 16:01

Ja det finns massor att förkovra sig i i ämnet barfota/hovvård och ju mer man fördjupar sig i hur en hov ska fungera ju mer vill man slänga alla järnskor dit pepparn växer...

Vivi

6 mars 2012 16:41

Har ni läst "Handbok för hästvänner" av C.G.Wrangel från 1887? Nionde kapitlet. Hofbeslaget. Han var inte heller så mycket för skoning om man säger så. Det finns ju andra hovskydd än järnskor faktiskt.

Kicki

7 mars 2012 08:57

Nej jag hade inte läst det! Men så kom Viveca med ett utdrag! Helt fantastiskt! Tänk att hästvärlden har så svårt att ta till sig detta överlag, det är ju så självklart...

Viveca

7 mars 2012 01:59

Har inte läst "Handbok för hästvänner", men jag älskar gamla böcker om allt möjligt så jag skall försöka få tag i någon nyare upplaga. Annars fanns det ju en på bokbörsen för 1500 kr. Hittade dock ett utdrag ur kapitlet:) Här kommer det: (Kicki känn dig fri att ta bort kommentaren om du tycker den tar för mycket plats:)) Ur “Handbok för hästvänner”. C. G. Wrangel Albert Bonniers Förlag, 1887



Ur “Handbok för hästvänner”.
C. G. Wrangel
Albert Bonniers Förlag, 1887

Nionde kapitlet.
Hofbeslaget.

Att hofbeslaget är ett ondt, derom torde alla sakkunniga vara öfverens, ty allt för obestridligt är den erfarenhetsatsen, att skoningen i nittionio fall av hundra är orsaken till de lidande af hvilka hästens extremiteter tyvärr så ofta hemsökas. Denna sanning har på senare tider t.o.m framhållits i till menige mans tjenst utgifna facktidskrifter. Sålunda läses t.ex i en af Fr. Gutenäcker, lärare i hofbeslagskonsten vid kgl. Centralveterinärinstitutet i Munchen, år 1884 författad handbok, att beslagets menliga inverkningar på hoven äro följande:
1:0) Hästen vidrör marken med skon och icke så som sig borde med hofven.
2:0) Hofven kan till följd häraf icke på ett naturenligt sätt fuktas under hästens rörelse i det fria.
3:0) Hornet på hofvens undre sida undgår den normala slitningen.
4:0) Strålen blir hindrad i sin verksamhet och förlorar i omfång, hvilket medför den olägenhetenn att hofven drages ihop i sin bakre hälft.
5:0) Hovväggen genomborras av sömmen.
6:0) Hofvens utvidgningsförmåga minskas.
7:0) Hofvarna belastas med skornas vigt.
Härtill komma åtskilliga förändringar i hofvens funktioner medan den skodde hästen är i rörelse, nämligen:
1:0) Kroppsvigten uppbäres endast af bärranden och sulan.
2:0) Hörnstöden, strålen och ballarne sättas delvis ur verksamhet, hvarigenom den för sund och normal hof utmärkande elasticiteten minskas och hofvens känsliga delar under pågående rörelse drabbas af hårda stötar.
3:0) Gången förlorar i säkerhet och spänstighet så framt icke skorna smidas och passas i öfverensstämmelse med alla konstens regler.
De här uppräknade olägenheterna äro af så betänklig art, att man väl må fråga sig om hofbeslaget verkligen, så som flertalet fackmän påstår, icke blott är ett ondt utan äfven ett nödvändigt ondt. Jag anser mig icke böra förtiga att de nyaste forskningarna visa en viss benägenhet att frånkänna hofbeslaget denna senare egenskap. Särskildt i England, Amerika och Tyskland hafva under de närmaste förflutna åren mycket beaktansvärda röster höjts till förmån för den åsigten, att skoningen, om den också icke skulle kunna helt och hållet afskaffas, dock borde reduceras till ett minimum.
…
Deremot anser jag mig, huru egendomligt detta än må förefalla, ej kunna inleda kapitlet om hofbeslag på ett lämpligare sätt än genom en framställning af de skäl på hvilka åtskilliga af den nyare tidens fackmän grundar sina åsigter om hofbeslagets obehöflighet. De stödja sig härvid i främsta rummet på det af alla sakkunniga erkända faktum, att äfven den bästa skoningen utöfvar ett menligt inflytande på hofvens beskaffenhet: men derjemte åberopa de en hel rad af praktiska rön, hvilka ovedersägligt bevisa att skoningen åtminstone i ganska många fall icke kan sägas vara ett absolut nödvändigt ondt.
Hvad nu hofbeslagets skadlighet beträffar, så har den samma redan i det föregående erhållit sin belysning. Icke desto mindre torde det icke vara öfverflödigt påpeka, att teorin rörande denna fråga står i fullkomlig öfverensstämmelse med den dagliga erfarenheten. Hvad säges t.ex om den statistiska uppgiften, att 2/5 af alla i den franska armén utrangerade hästar kasseras på grund af mer eller mindre svåra åkommor i fötterna och benen? Mig synes att det icke borde erfodras mera än ett enda dylikt faktum för att förmå hästvännerna till anställande af en grundlig och fördomsfri granskning af alla hit hörande förhållanden.

Hofbeslagets obehöflighet anser den nya skolan på det klaraste framgå af det genom talrika försök ådagalagda sakförhållandet, att den oskodde hästens hofvar af naturen göras skickliga till att brukas äfven på de hårdaste och knaggligaste vägar. Detta faktum var kändt redan i äldre tider.

Kul med lite kuriosa:)

Kicki

7 mars 2012 08:56

Underbart! Absolut inte för långt!