Direktlänk till inlägg 26 februari 2012
De senaste dagarna har Gubbe menat att det var ett tag sedan jag tog ut honom på en ridtur så idag tog jag mig i kragen och passade på i det soliga vädret.
Men nattens kyla hade gjort världen lite svår...trots 4 broddar i varje dojja så var det bedrövligt HALT!
Gubbe verkade ångra att han tjatat så fort han satte framtassarna på isen utanför foderladan...
Då kom jag på den briljanta idén att vi ju kunde ta och skritta runt stora ängen!
Efter att ha stapplat och glidit nerför backen och kommit ut på ängen så insåg jag att den där briljanta idén nu inte var så särskilt briljant...
På håll såg ängen ut att vara lagom hård och trevligt platt men istället var den tuvig, trasslig, ojämn och snödrivig.
Gubbe surade ur förståss och tyckte jag var ett fullständigt pucko som lurat ut honom där. Min käre gubbstrutt är ,normalt sett, inte på något vis särskilt svårstyrd alls men nu visste han inte nog hur mkt han skulle dra åt vänster för att undkomma detta svåra öde.
Han tog helt enkelt väderkorn på vägen igen och hade nog helst tagit genvägen genom Per och Malins vardagsrum i röda huset därframme. Styrde jag aningens åt "fel håll" åkte öronen ut åt sidorna...
När vi så tagit oss upp på vägen igen (utan att klampa över ovan nämda pars gräsmatta) så stapplade vi fram en liten bit till vi kunde svänga av upp på stigen under kraftledningen.
Där hade någon ridit i tösnön några dagar tidigare och därmed var den "knölig och hal". Gubbe styrde därför raskt offroad och innan jag hann säga ngt om saken så höll han givetvis på att stå på näsan över en snötäckt stubbe.
Notera nu att stigen varken är särskilt hal eller knölig. En normalt terrängående ponnypålle skulle inte ha ngt problem med att lunka fram där men Älskade Snubbelhov har bestämda åsikter i ämnet knöligt!
Knöligt är för getter. Gubbar ska ha sammetsmjuka pannkaksplatta sandvägar att gå på!
Efter diskussion om riktningen i vartannat steg för att hålla oss i spåret så kom vi fram till stora stigen. Efter en snabb blick på den isglaserade tvättbrädan som vanligen är vår finaste stig så beslöt vi att det var lika bra att ge upp och ta oss hem till stallet igen.
Jag försökte inte ens fota bedrövelsen, jag hade fullt upp med att hålla oss på alla fyra.
Så blev det med den ridturen..typ, grejerna kom i allafall på. Gubbe hade en uppsyn som om han var värd tapperhetsmedalj när vi väl stod med hovar och fötter på betonggolvet i foderladan igen... och det kanske han var!? Jag var knappt värd en dumstrut i skamvrån, det var iallafall säkert.
Som tur är är mitt hjärtegryn inte långsint
Föressten, här är resultatet av gårdagens (det var väl igår?) plan!
Ett sadelöverdrag blev det! Men det blev snäppet för litet, passar nog bra på en allroundsadel i samma storlek (16,5) eller mindre. Jag får helt enkelt göra mönstret större! Turligt nog så beslöt jag mig för att inte sy upp det här första i det härligt tjocka kornblå fleece jag först tagit fram utan i ett lite enklare svart.
Så kan det gå! Men solen sken!
/K