Falki var en underbar häst jag fick ha som min egen ett par år på 90talet.

Historian om Falki är lite sorgesam....

Falki frá Kyrholti

1981 - 1995

e. Bylur 892 frá Kolkuosi

u. Haera frá Torfasstödum

Början av historien har jag fått berättad för mig och det är ju längesedan nu, men i stora drag bör jag minnas någorlunda korrekt...

1990 (tror jag) tävlades Falki på Landsmót på Island. Landsmót är ett tävlingsarrangemang som går av stapeln vartannat år och är vikt för de allra bästa hästarna Island kan uppbringa. Där fick x från sverige syn på honom och köpte över honom till sverige för den då hisnande summan 95000kr.

Problemen började ganska omgående med att Falki fick sk importhosta. Eftersom han ju var tänkt som X´s tävlingshäst på högsta nivå så blev det sedan mycken träning och försök till tävling. Falki visade sig vara mer än de flesta klarade av... han var superstressad och skenade mest omkring med ögonen rullande. Han litade inte gärna på folk och sällan fick ngn röra hans huvud, framförallt öronen. Tävlandet blev det alltså inte mkt med för X och dessutom ville inte riktigt hostan ge med sig och utvecklades senare till bronkit. Han fick även eksem. Någonstans här drog X igång rättsprocess mot säljaren för att få igenom att Falki haft sin bronkit redan innan han kom till sverige och Falki fick under tiden gå och loppa sig på lösdrift hos en kvinna som importerade,tränade och sålde islandshästar. Det var här våra vägar möttes!

Det måste ha varit 1992 då först gjorde praktik genom skolan i det stallet och senare fortsatte att rida där.

Falki och jag vid "importstallet"

Jag fick snart börja pyssla även med Falki och eftersom vi fungerade bra ihop så tyckte ägaren X att jag fick hålla på så mkt jag ville. Under det året kom han att lita på mig och jag fick tom hålla på med hans öron. Tre olika bussar fick jag ta för att ta mig dit och tid tog det att åka, men vad gjorde man inte för sin älskade skyddsling...detta trots att jag hade hästar hemma. Ägaren till importstallet hade ju inte riktigt tid att motionera honom som han borde pga bronkiten så alla var glada att jag ville ta mig an honom.

Så kom ägare X med ide´n att jag skulle ta hand om Falki på riktigt, men jag hade ju redan en häst hemma i stallet och ekonomin tillätt inte riktigt en häst till. Det löste ägare X med att erbjuda sig att betala Falkis uppehälle och sagt och gjort, Falki blev Sättrabypåg!

Falki hemma i stallet i Sättraby

Nu kunde jag rida och pyssla så mkt jag ville när jag hade honom hemma. Rent gångartsmässigt klarade jag väl honom inte så superbra alla gånger, men många härliga turer fick vi och vi hade superkul ihop. Han lärde mig trots allt väldigt mkt, jag var ju rätt grön på islandshäst då. Det var Falki som lärde mig att rida pass, jäklar den pållen kunde springa! 

Senhösten 1994 när jag skulle sätta igång honom efter en tids höstvila var han inte fräsch... förfärat såg jag bakbenshälta och varningslamporna för spatt började blinka.

Mkt riktigt, senare på klinik konstaterades aktiv spatt i båda hasorna och på röntgen kunde de även utläsa utläkt spatt i nedre glidlederna båda bak. Där fick vi en del av förklaring till att han varit så "omöjlig" att rida när han kom till sverige...kraken hade ju ont!

Kombinationen spatt i ett stadie som krävde vila och kronisk bronkit som krävde motion för att inte slemma ihop lungorna tog ägaren beslutet att låta avliva Falki. Han kom aldrig hem igen efter det där klinikbesöket...

Han mellanlandade på "importstallet" någon vecka innan han fördes till Ultuna för avlivning och obduktion.

  Detta är sista bilden jag tog på honom när jag var och sade farväl innan hans sista resa. Han älskade honung och jag hade med mig en hel burk som han fick slicka i sig....

Han obducerades eftersom han varit med i en studie om bronkit på ultuna och de ville se hur hans lungor såg ut. De upptäckte att han hade små tumörer i hela kroppen....

Jag hade fram till att jag fick veta detta bannat mig själv för hans spatt, att jag kanske ridit för hårt, för mkt pass och jag vet inte allt jag klandrade mig själv för... men när han visade sig vara full i tumörer så kände jag att det hade inte spelat ngn roll vad jag gjorde... kanske kanske hade spatten läkt ut obemärkt om han inte ridits, men då hade han inte mått bra i bronkiten och vem vet hur länge han hade innan tumörerna tagit över....

Nej, jag kom istället att tänka att jag givit Falki några härliga sista år. Massor av kärlek i en trygg miljö, långt från tävlingshets och röriga stallar...

  Jag gråter ännu över ditt öde, älskade vän, 

min vackra vita falk, jag hoppas vi ses igen....

/K

 

Stina

30 december 2011 18:31

Sitter här med tårar i ögonen.
Så fint skrivet och så sorgligt för både vacker häst och dig.
Vilken tapper själ han måste ha varit och vilken tur att han kom till dig och fick några fina sista år !!
KRAM !

http://billiejean.bloggplatsen.se

Kicki

30 december 2011 18:37

ja jag tröstar mig med det... finaste fågeln... =(

 

Helen

30 december 2011 23:02

Du skriver så fint och ögonen blir alldeles fuktiga... jag kan inte annat än att instämma i att det var tur att han kom till dig och fick en fin sista tid fylld med kärlek

http://franminvraavvarlden.blogspot.com

Kicki

31 december 2011 09:16

tack

 

ylle

2 januari 2012 21:44

Jag ser att jag hade tänkt skriva EXAKT det som Stina skrev här ovan och formulerade så fint!!!!!!!!!!!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Kicki

2 januari 2012 22:02

så kan det gå ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I förra veckan var jag med Marika o tjejerna på shoppingrunda till Horze, Hööks och Börjes. Köpte mig ett par nya stigbyglar, Compositi Reflex.    Har varit sugen att testa såna eftersom jag har ett knä som gnäller till o från. De är ordentligt ...

Ledig dag och härligt väder betyder givetvis hästmys. Idag i sällskap av Cecilia som även hon var ledig      Först provade vi hennes nyinköpta sadel på Shess. Jag sadlade på Bullegulle och så tog vi en lufstur i skogen tillsammans.   Nu så ...

Inledde dagen, denna härligt vårliga dag, med en mysig tur i solskenet tillsammans med Marika och Mozart.       Vi bara myste av värmen och de isfria vägarna, pyssel o gos med hästarna . Man dröjde sig kvar i stallet bara för att man ville s...

....lyckas man liksom inte alls med bilderna....De flesta jag tog idag "råkade" bli i motljus eller annat skrutt. Men de inte allt för katastrofala får väl bilda ett inlägg här iallafall...   Idag småpysslade jag lite ihop med Julia. Eftersom d...

Strålande härligt väder idag!   Den typ huvudlösa Bulle har börjat fälla en aning.    Men varje vår ställer jag mig frågan: varför släpper alltid det vita först??  Har aldrig lyckats ta reda på svaret på den frågan men många bekräftar att det...